Självmordstankarna tränger sig in och omsluter hjärnan med sina felaktiga signaler. De talar om för dig hur värdelös du är. Hur du räddar dina nära om du lämnar dem. De vill säga dig att du inte är värd någonting. Att du är för hemsk för att få vara kvar.

Självmordstankarna är ett tecken på att din hjärna och din själ har blivit överbelastade. Det är en naturlig reaktion på stress, ångest, depression och annan psykisk ohälsa eller livskris. Helt enkelt kroppens sätt att säga stopp för att du har kämpat för länge.

Du orkar inte mer. Alla krafter har tagit slut. Smärtan i själen är för intensiv. Det känns omöjligt att leva en dag till. Hopplösheten är allt för påtaglig. Du orkar helt enkelt inte med verkligheten. Jag vet, för jag är där du är. Vi står på botten i mörkret och orkar inte ens lyfta blicken för att leta efter någon ljusglimt.

Du kommer inte tro mig om jag säger att det blir bättre, att det går över. För jag tror inte mig själv när jag säger det. Men det vi kan tro på, är att det finns ett hopp. Oavsett hur stort eller litet det är så finns det där. Självmordstankarna vill få oss att tro att det inte finns något hopp. Och vi tror på dem. Vi orkar inte se eller känna. Vi orkar inte hoppas. Det behöver vi inte göra. Det räcker att vi andas. Ett andetag i taget.

När vi är under extrem stress och press klarar inte hjärnan av att tänka logiskt i alla lägen. Eller kanske inte alls. Det är inte konstigt att de tankar vi har i andras ögon ser ologiska och konstiga ut men för oss är de mer verkliga än något annat. Men det vi känner är inte alltid det som är ”rätt”. Jag känner mig värdelös. Men logiken säger att jag är värdefull. Men hur fan hjälper det mig då? Jag känner det jag känner. Känslor och reaktioner byggs upp av erfarenheter. Vi reagerar på olika sätt i olika situationer. Hjärnan lär sig hur vi brukar reagera. Har vi upplevt mycket stress är det vanlig reaktion för hjärnan. Alltså lär den sig att reagera med hög stress på allt. Även mindre saker blir höga berg. Och kanske har vi redan ett berg vi bär runt på. Där saker bara läggs på hög och till slut tar det stopp.

I mina svåraste stunder försöker jag att omge mig med människor jag bryr mig om och som jag mår bra av att vara med. Det är inte självklart att man har den möjligheten. Jag har under lång tid inte haft det. En annan sak jag har börjat lära mig att göra är att se när tanken byggs upp. När mina tankar hamnar i mörker och jag vill planera min död försöker jag tvinga mig själv att inte tänka tanken. Hur gärna min hjärna än vill få göra upp en plan så kämpar jag så hårt jag kan för att hindra den att tänka tanken. Försöker att distrahera mig med konkreta saker i den mån jag orkar. Se mig omkring och fokusera på saker jag ser. Räkna högt. Simpla saker för att avleda tankarna. Det funkar inte alltid. Och det är fruktansvärt svårt. Men det kan vara till hjälp i stunden. Långsiktigt behöver vi professionell hjälp för att ta oss ur situationen.  Det kommer att ta tid. Det kommer att vara tufft. Men det är inte omöjligt. Du är inte ett hopplöst fall. Om det ger dig ångest att tänka dessa tankar, försök att stanna i stunden. Jag lever idag. Jag är just nu. Jag försöker verkligen att vila i att vara just här och nu. Det är också jättesvårt. Men inte omöjligt. Skit i framtiden. Fokusera på att överleva nuet.

Vad får dig att vilja leva? Hitta någonting eller någon som du bryr dig om och som ger dig minsta lilla positiv energi. Håll fast vid det/denne personen. Kanske är det en vän, familjemedlem, husdjur eller något du tycker om att göra. Det kan vara till en liten hjälp i stunden när livet känns övermäktigt.

Alla är vi olika. Vi har olika problem och olika sätt att se på saker. Vi känner olika och vi behöver olika. Det finns mediciner att ta hjälp av för att lindra ångesten och panikkänslorna. Det finns även medicin som långsiktigt kan hjälpa till att höja grundstämningen eller att stabilisera känslorna. Medicin för att få hjälp att sova, som är en av de viktigare sakerna för att kunna må okej. Medicin löser ingenting och tar inte bort problemen MEN de kan vara till stor hjälp och i många fall rädda livet på människor. Medicin kan hjälpa oss att orka börja gå i behandling hos exempel vis psykolog. Det behöver inte betyda att vi måste ta dem livet ut, det kanske bara behövs en period. Eller kanske behöver vi det i återkommande perioder. Ibland även hela livet. Det viktiga är att vi får den hjälp i behöver. Ibland medicin och nästan alla gånger (när vi hamnat såhär djupt i mörker) terapi eller psykologkontakt.

Det finns många olika sätt att hantera ångest. Försök att göra upp en krisplan. En plan du kan ha hemma sätta upp på kylskåpet eller på väggen. Ha listan tillgänglig och när du känner att du tappar kontrollen och inte orkar titta på listan och försök att göra det som står på den. Skit i om du inte tror på det eller om ångesten säger emot.

En krisplan kan se ut såhär exempelvis

1.       Kontakta någon. Vem som helst. Förmedla att du mår dåligt. Ring eller smsa till vården. Orkar du inte ringa kan man skriva ett meddelande i exempelvis doktor.se en app som ger dig tillgång till gratis rådgivning hos läkare eller sjuksköterska. (Den här appen har räddat mitt liv då jag tagit överdos och skrivit medelande där)

2.       Chatta eller ring något jour/stödnummer. Här kan du prata av dig anonymt.

3.       Ring 112 vid akuta självmordstankar, eller ring psykakuten. Du kan också åka direkt dit.

Du kan också ha en ångesthanteringsplan. Där du kan ha förebyggande hjälpmedel innan du hamnat i den akuta självmordsfasen. Ibland behöver vi akut hjälp även om det inte är akut fara för våra liv. För det är här vi har störst chans att vända. Innan det går så långt att vi inte orkar leva.

En ångesthanteringsplan kan exempelvis se ut såhär

1.       Acceptera känslan. Du är inte galen. Ångesten är inte farlig.

2.       Försök att distrahera dig genom att ta en dusch, gå en promenad, lyssna på musik, läsa en bok etc.

3.       Lugnande medicin kan vara ett behov vid stark ångest eller panik.

4.       Prata med en vän eller någon annan du har förtroende för.

5.       Ring journummer eller chatta för att prata av dig anonymt.

6.       Du kan alltid ringa psykakuten eller 112 om du inte kan hantera situationen.

7.       Andas. Fokusera på att andas lugnt och försök att slappna av i kroppen. Vid ångest och oro spänner vi oftast omedvetet kroppen vilket ökar stressen i kroppen.

Det här är bara mina egna tankar och funderingar. Ett försök att ge lite kraft i hopplösheten. Något mer konkret än ”det går över” eller ”det blir bättre”. För det är ord vi inte orkar/kan/vågar tro på när vi mår som sämst. Det jag behöver när jag är på botten är förståelse. Någon som finns där, att veta att jag inte är ensam. Någon som lyssnar. Inte bara ett ”det blir bättre” för det hjälper inte mig. Jag vill veta HUR det blir bättre. Och VARFÖR det är såhär nu. Jag vill försöka förstå mitt eget mörker. Hitta sätt att hantera det, sätt att ta mig ur det.

Ja hoppas att det här kan vara till någon hjälp. Till sist vill jag bara säga:

Du är stark. Du är stark som fortsätter att andas när varje cell i dig skriker att du vill dö. Du är inte hopplös. Det är inte kört. Livet kan vara annorlunda. Du är VÄRD att få må bra. VÄRD att få ett liv där du kan leva och inte bara överleva. Du är inte ensam. Vi är många som känner likadant. Var snäll mot dig själv. För alla gånger någon annan gjort dig illa, gör något snällt för dig själv. Visa förståelse och ta hand om din själ. Den behöver dig. Världen vill ha dig kvar.

Med Kärlek

Isabella