jag famlar i mörkret,
min kropp är tung av tröttheten
jag försöker se genom dimman,
men allt är suddigt
letar efter något att hålla fast vid,
men jag är ensam
tårarna har frusit
någonstans inom mig
jag vet inte hur man gör
när man gråter
men dom faller ändå
inom mig
för livet gör ont
och smärtan gör mig ihålig
jag vet att den går över
men i stunden tar den allt
förgör mitt hopp
sluter sig kring min själ
jag försöker inte slå mig fri längre
låter den härja fritt
för inom mig är mörkret
omrking mig är mörkret
och i framtiden är jag