Är mitt sinne fördunklat
av mörkret i min närvaro
har tiden vid min sida funnits
genom nätter utan vila
Är min hjärna deprimerad
är den tyngd av gamla minnen
har livet gått förbi mig
när jag vilat under himlen
Faller jag vid sidan
när vägen kommit vilse
döljer mina tårar
för livet gick förbi mig
orden var min hand att hålla
när verkligheten föll omkring mig
orden var min frizon
de kunde aldrig ta ifrån mig
min röst var kvävd
men jag fann min egen väg
bort ifrån helvetet
vi alla kallade livskvalité
för hur skulle vi kunna veta
vad som fanns bortom vår existens
för att livet en gång fanns i döden
och döden fanns i våra liv